Kulturkollos veckoutmaning: bokomslag

Veckans utmaning är att visa tre favoritbokomslag och berätta varför just de är favoriter. Då jag är dålig på att komma ihåg omslag, förmodligen för att de inte är så viktiga för mig, så är åtminstone två av dem relativt nya bekantskaper för mig. Den tredje är en Favorit För Resten Av Livet. 

1. Cthulhu vaknar av H.P. Lovecraft

Fria Ligan Förlags smärtsamt vackra illustrerade utgåva ligger sedan en månad tillbaka på bordet bredvid läsfåtöljen. Jag kan inte riktigt sluta ta upp den och försvinna in i bilderna och tappar nästan andan av bokens omslag.

2. We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson

Jag vet inte hur många gånger jag stod med den här boken i handen på Pocketshop och var på väg att köpa men sedan ändå bangade i sista sekunden. För omslaget är magiskt med flickorna och den kolsvarta katten. Att jag länge inte visste så mycket om vare sig boken eller författaren spelade inte så stor roll, det var själva känslan som omslaget gav mig som var det viktiga. 

3. Harry Potter och De Vises Sten av J.K. Rowling

Jag har skrivit om det här omslaget så många gånger, men så är det också min stora favorit. Fortfarande fylls jag av så många känslor när jag håller i mitt slitna, sönderlästa exemplar. Det innebär ett löfte om tillträde till en magisk värld. Det är en port till Potter-verse samt så hisnande myllrande och fint att jag fortfarande inte riktigt kan se mig mätt på det.

TV-serielördag - The Haunting of Hill House

För att återigen klargöra: den här nyinspelningen av The Haunting of Hill House har nästan ingenting att göra med boken av Shirley Jackson, förutom själva huset som fortfarande spelar huvudrollen. Hela grundhistorien har ändrats och jag förstår varför för den befintliga boken inte kunde dras ut till en serie om tio avsnitt. Fembarnsfamiljen Crain flyttar in i Hill House för att renovera byggnaden över en sommar och sedan sälja den till hösten. They're gonna flip a house! De har gjort detta förut och hoppas på så pass mycket vinst att de ska kunna sluta flytta runt och renovera, och istället bygga ett eget hus. Mycket snart tvingas de dock inse att detta inte är vilket hus som helst. Barnen ser otäcka saker och drömmer mardrömmar. Husets två anställda bor utanför området och vägrar arbeta när mörkret fallit. Föräldrarna Crain verkar veta mer än de avslöjar för sina barn men kämpar hårt med att hålla budgeten i renoveringarna, de tröstar och slätar över. Är du helt säker på vad du såg? Kanske sov du fortfarande? Kan allt ha varit en dröm? Fokuserar på att de snart ska komma därifrån. Samtidigt får vi följa barnen som vuxna, mer än tjugo år senare, när alla är långt borta från Hill House och den katastrof som satte stopp för deras tid där. De har definitivt präglats av att under några veckor ha bott i ett av de hemskaste spökhusen i USA och inte har det blivit bättre av att många av dem ärvt sin mammas känslighet för det övernaturliga. På fler än ett sätt kan man säga att de fortfarande är hemsökta.

Den här serien drivs av en kittlande smygande skräck; kamerorna glider runt i ett spökhus fyllt av snirklande trappor, långa korridorer med mattor och tapeter i mörka färger. Det är en byggnad med statyer och vrår, ett hus som bär på hemligheter. Om nätterna släpps fasansfulla väsen fram. Det förekommer viss jump scare, men inte så att det blir för mycket. Jag gillar verkligen den här serien som tryckte på helt rätt skrämsel-knappar för mig. Det är något speciellt när huvudpersonerna fastnar i sina egna huvuden och inte kommer ut, när mycket av det läskiga händer inom dem själva. Men allt är självklart också rejält kryddat med spöken och bårhus, för givetvis blir ett av barnen ägare till en begravningsbyrå när hon är vuxen... Det enda riktigt negativa jag har att säga handlar om det sista avsnittet, som blev på tok för övertydligt och välordnat, snudd på gulligt. Man behöver inte förklara allt, heller inte lösa alla problem. Men innan man kom dit var den här serien en fröjd.

Om ni (som jag) sitter och funderar på var ni har sett den yngre versionen av pappan, så kan jag avslöja att han spelade Elliott i E.T.

The Haunting of Hill House

Det är lite sisådär med läsningen just nu. Istället kollar jag nästan febrigt på Netflix-serien The Haunting of Hill House, trots att den nästan inte alls har något att göra med boken med samma namn av Shirley Jackson. Men läskigt är det. Istället för ett gäng spökjägare som tillfälligt flyttar in är det fembarnsfamiljen Crain som köpt egendomen och mycket snart tvingas inse att de inte är ensamma i Hill House. Speciellt barnen blir drabbade. Parallellt får man även följa alla när de blivit vuxna och hur hemsökelserna fortsätter att följa efter dem, på olika sätt. Jag ser ett avsnitt så ofta jag bara kan, har till och med börjat släpa med mig paddan på bussen för att stjäla tjugo minuter på vägen till jobbet. Jag drömmer om människorna i serien och det de är med om. Det här är faktiskt helt briljant, om än mardrömsframkallande.

Vi har alltid bott på slottet - Shirley Jackson

Då jag blev oerhört förtjust i Shirley Jacksons bok Hemsökelsen på Hill House var jag självfallet tvungen att även läsa Vi har alltid bott på slottet, en bok som jag har hört beskrivas som ungefär "skräck utan spöken, monster och övernaturligt". Vilket är en helt korrekt redogörelse. Systrarna Merricat och Constance Blackwood lever tillsammans med sin gamla farbror Julian i ett enormt hus på landsbygden. För inte så länge sedan var de sju familjemedlemmar men efter att det på något sätt hamnat arsenik i sockerskålen under en middag är de bara tre kvar. Merricat lever för att hon blev skickad i säng utan middag, Julian för att han inte åt så mycket av sockret till efterrättsbären och Constance för att hon helt enkelt inte tycker om bär och därmed inte åt alls. Constance blev åtalad för morden men frikändes då det inte fanns tillräckligt med bevis. Invånarna i den närliggande byn är dock övertygade om att hon kommit undan med att ha dödat sin familj och är väldigt aviga mot de kvarvarande medlemmarna av Blackwood-klanen, rentav elaka. Avskyn pyr för att ohejdat flamma upp när Merricat kommer för att handla matvaror; barnen springer efter henne och sjunger nedsättande ramsor medan deras föräldrar öppet visar sitt hat. Det är här skräcken kommer in i bilden för det finns inget monster så otäckt som en illvillig människa. Människor är på riktigt, monster finns bara i fiktionen. De unga kvinnorna Blackwood har dessutom problem med OCD, torgskräck samt magiskt tänkande, vilket på inget sätt underlättar situationen. Constance har inte lämnat huset och dess ägor sedan rättegången; de hemskaste fängelserna är de man bygger åt sig själv. Jackson var otroligt skicklig på att skildra isolerade människor med starka påtryckningar utifrån, den här boken är ett litet mästerverk. 

Hemsökelsen på Hill House - Shirley Jackson

Kan ett hus vara ondskefullt - ha känslor, tankar eller till och med uppsåt? Dr Montague har hyrt Hill House över sommaren för att undersöka just hur hemsökt det är. Med sig har han de, förhoppningsvis, övernaturligt känsliga kvinnorna Eleanor och Theo samt den framtida arvingen till huset: Luke. Det excentriska kråkslottet kommer med både en vaktmästare och hushållerska i form av de äkta makarna Mr och Mrs Dudley men båda vägrar vara kvar på markerna efter mörkrets inbrott. Hill House ger alla de tillfälliga gästerna krypningar längs med ryggraden vid första anblicken men det är inget mot vad som väntar när de ligger nedbäddade på sina rum efter läggdags. 

Hemsökelsen på Hill House bjuder på något så ovanligt som subtil skräck med oförklarliga ljud, dörrar som lever sina egna liv och vägrar stå uppställda samt en allmän känsla av ren ondska. Aldrig får man "se" för mycket vilket är ett av kardinalmisstagen inom genren. För visst fasen blir man rädd, till och från även skräckslagen. Den här boken har fått oerhört mycket beröm från stora författare och jag måste säga att den fortfarande håller trots att den kom ut 1959. Det är inte ovanligt att skräck, liksom humor, är en färskvara. Jag ska genast fortsätta med Vi har alltid levt på slottet av samma författare och ser fram emot den TV-serie av Hemsökelsen som just nu spelas in och produceras av Netflix!

Snott novelltips

Nu är jag mitt i The Magician King samt mitt i Ovan hav under sten och i båda böckerna är de i Cornwall! Smack in i grunderna för fantasy med kopplingar till JRR Tolkien - många gamla hus på landet blir det. Men orken går i allmänhet på sparlåga så det blir inte så mycket läst varje kväll även om jag försöker. Därför var Lingonhjärtas tips om Shirley Jacksons novell The Lottery helt perfekt igår, den var till och med så bra att jag känner att jag måste tipsa vidare. En liten pärla som fick mig att fysiskt hålla andan när jag förstod vad det handlade om och vad som skulle hända. Vill inte spoila på något sätt så gå själv in och läs den HÄR.