Hjärnan har som vanligt slagit över i semesterläge någon vecka för tidigt och jag suckar och grymtar för varje ärende som kommer in på jobbet, samtidigt som jag suckar och grymtar även när det inte händer något alls. Att tiden faktiskt går märker jag enbart av att mobilen kräver att bli laddad. Jaha, har det gått ett dygn nu? Igår var jag och hämtade bokpaket samt dvd-box på mitt uthämtningsställe men satte inte i första skivan av Doctor Who säsong 7, för jag är helt slut om kvällarna. Går och lägger mig strax efter nio och hinner läsa kanske tio sidor ur Gregor från Ovanjord innan ögonen åker igen. Men jag gillar Gregor! Och hans fantastiska lillasyster Boots. På pendeln till och från jobbet läser jag Det eviga folket är inte rädda och är helt förhäxad av hur bra det är. Orden liksom smyger sig på, lurar sig in i ens medvetande och PANG så förstår man innebörden i det man precis läst.
