Maze Runner - I dödens stad, av James Dashner

Tredje och sista delen i James Dashners trilogi om Thomas. Första delen var Maze Runner och den andra I vansinnets öken.

Apokalypsen är här, världen håller på att gå under. Människorna blir galna av stormsjukan och går från förvirring, till våldsamheter och slutligen total zombiefiering. Ännu en gång hoppas Thomas att hans svårigheter ska vara över, att han ska få veta sanningen om WICKED, vem som är god och vem som är ond. Ännu en gång får han börja nysta från början. Men nu har vi ändå nått slutet på den här historien och det har varit ett nöje måste jag säga.

Den här sista och tredje boken saknar lite av det driv som genomsyrade de två första, det händer saker hela tiden även i den här fast inte på samma sätt. Men då det tidigare till och med var lite överskott på just drivet så gör det inte så mycket. Övervåldet som hade en stor del i den andra boken har tack och lov tonats ner här, även om det givetvis inte är helt borta, världen håller ändå på att gå under  Jag är också mycket tacksam att romantiken inte spelar så stor roll i de här böckerna, den obligatoriska förälskelsen, förvirringen och påföljande plutande med underläppar saknas. Underbart! Och precis som Thomas så drevs jag hela tiden under läsningen av en enorm längtan att få veta vad som är upp och vad som är ner. Vem kan man egentligen lita på? Är WICKED bra?

Stort tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

Maze Runner - I vansinnets öken, av James Dashner

Spoilervarning om du inte läst den första boken i serien, Maze Runner - I dödens labyrint

När Thomas och de andra ungdomarna i slutet av den första boken äntligen tog sig ur stenlabyrinten och trodde att allt skulle bli normalt igen så kom nästa chock: testerna och prövningarna var inte alls över. Tvärtom verkar de just ha börjat. För världen har gått under, klimatförändringar och en zombieliknande sjukdom har drivit de överlevande till extrema åtgärder. De som just tagit sig ut från labyrinten har nu två veckor på sig att ta sig genom en sönderbränd öken med obeskrivliga fasor som väntar dem.

Det här var mycket bättre än den första boken! Det är grymt, våldsamt och fantastiskt obehagligt. Hungerspelen kan slänga sig i väggen vad gäller utstuderade tortyrmetoder för unga människor. Det är fartfyllt och nonstop spänning, tror inte man får en endaste lugn stund på de dryga trehundrafemtio sidor som utgör boken. Man kan aldrig vara säker på vem man kan lita på, vad som är sanningen. Det är irriterande att man hela tiden nosar på varför Thomas och de andra utsätts för alla hemskheter men ständigt skjuter svaren framför sig. Irriterande och anledningen till varför man ändå läser vidare. Möjligtvis kan det bli på gränsen till för hemskt då och då, riktigt illamåendeframkallande, men ändå sväljer jag allt med hull och hår. Vi får början till en möjlig kärlekstriangel, som jag i vanliga fall avskyr som pesten, men här ändå accepterar. Jag vet inte om det är så att jag mer och mer vänjer mig vid James Dashners sätt att skriva eller om han snabbt blir en bättre och bättre författare, men jag hoppas och tror på det senare.

Stort tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret!

Maze runner, av James Dashner

När Thomas vaknar upp i en metallhiss så vet han inte mer om sig själv än sitt namn. Han vet inte hur gammal han är, vad som hänt honom innan eller ens om han har en familj någonstans. När dörrarna till hissen öppnas möts han av en grupp tonåriga killar som välkomnar honom till Gläntan, en plats omgiven av en enorm labyrint. Ingen av de andra pojkarna vet något om världen utanför, de är lika tömda på minnen som Thomas, och om nätterna är det något otäckt som rör sig i labyrinten, något som är ute efter att döda. Så ändras allt när hissen en dag levererar en tjej, Theresa. Aldrig tidigare har det funnits något annat än killar i Gläntan och Thomas chockas av att upptäcka att han på ett ogripbart sätt faktiskt känner igen henne. Men från vad? Tillsammans börjar alla arbeta på en plan att ta sig ut.

Jag älskar ungdomsböcker och den här genren med hemska dystopier är jag både lite ledsen över att den inte kom när jag var tonåring, samtidigt som jag älskar att jag nu ändå får vara med om den (dock som vuxen). Det finns så många nyanser av bra och dåligt inom genren, med Hungerspelen på en absolut förstaplats, och jag är ständigt redo att bli besviken på nyskrivet. Vilken tur att jag slapp bli det här! Under de första etthundra sidorna hade jag ett par invändningar, bland annat klichén att Theresa är så oerhört vacker att Thomas inte vet vad han ska göra med sig själv. Varför är kärleken alltid fotomodells-snygg? Samt några andra saker angående att de snälla ser bra ut. Men om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt glömt flera av de sakerna jag var tveksam inför i början, för när historien väl tog fart så gjorde den det ordentligt. Det är spänning non-stop och jag sträckläste boken på några få dagar. Har stora förhoppningar på fortsättningen, för ja, givetvis är det en trilogi. 

Idag har filmen sverigepremiär, se trailer HÄR.

Stort tack till Bokförlaget Semic för recensionsexemplaret.