Schlagernörden i mig jublar, jag får prata Eurovision på bloggen! För Kulturkollo sade åt mig, så det så. Egentligen är det lite lustigt att jag är så förtjust i evenemanget som jag faktiskt är. Det borde gå emot min hårdrockssida, min fantasysida, min livet-är-mörkt-och-svårt-sida. Men bryr jag mig så mycket? Nä. Schlager är en flera veckors fest som återkommer varje år när jag behöver det som bäst, när vårdeppen har en benägenhet att sätta in. Ytligt? Jajamensan. Eurovision är som ett sportevenemang, ett mästerskap där man får hoppas och heja fram sin favorit. Jag förstår vilka enorma summor som plöjs ner i detta varje år, från så många länder, men ändå känns det så lättsamt. Så oskyldigt. Och det är väl den känslan så många av oss vill åt: festen.
Självklart blir det fest på lördag. Jag och pojkvännen bjuder in vännerna på middag, bubbel och schlager-Quiz. Sedan blir det givetvis tävling om vem som gissat flest rätt på slutplaceringarna i tävlingen.
1. Vilken schlagerlåt är din favorit om du tänker tillbaka genom åren.
Roberto Bellarosa. "Love Kills".
Tävlade för Belgien 2013. Han kom "bara" på tolfte plats men det är ofta som jag inte är helt överens med vad resten av alla tittarna tycker. Sedan tror jag att låten har en väldigt speciell i mitt hjärta då det var vid den här tiden som jag träffade min pojkvän och det blev lite "vår" låt. Samt att den är långt ifrån sockersöt, det brukar fungera bättre för mig då.
2. Förutom Sverige, har du någon förhandsfavorit på lördag?
Sergey Lazarev. "You are the only one"
Det är egentligen mot hela min övertygelse att heja på Ryssland med tanke på världsläget men i år bara måste jag erkänna att de har den överlägset bästa låten. Även om det skär lite i hjärtat.
