Herrarna satte oss hit - Elin Anna Labba

För hundra år sedan bestämde sig de svenska och norska regeringarna att de renskötande, och därmed ej bofasta, samerna skulle tvingas till nya betesmarker. De skulle inte längre få gå över nationsgränserna som de gjort tidigare. För så var det bestämt. Samerna ansågs dessutom vara en lägre stående människoras som med största sannolikhet skulle försvinna eftersom deras livsstil inte var förenlig med den nya moderna människans. Ja, ni hör ju. Svammel, dumheter samt ren och skär rasism. Herrarna satte oss hit är vittneslitteratur om något som hände här hos oss, för inte alls så länge sedan. Det är faktiskt ofattbart att det fick gå till på det här sättet. Att man oberoende av språk, vart man vuxit upp och var ens renar kände till varje tuva på fjället, blev tvångsförflyttade tiotals mil. Den här boken är fylld med fantastiska svartvita fotografier och texter som får håren på ens armar att krulla sig. Det är vackert och outhärdligt sorgligt. Mycket av det som beskrivs kommer att följa med mig länge, länge. Att det är så mycket känslor inblandade gör att det blir svårt att skriva rättvist om den här boken, för det allra mesta finns inbäddat i mitt hjärta och tar sig inte ut till fingrarna på tangenterna. Jag kan bara säga: läs. Och minns de här människorna som blev uppryckta med rötterna.

Boktips så här på samernas nationaldag

Eftersom det är samernas nationaldag och jag lämpligt nog nästan är klar med Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba, så tipsar jag om den. Det är berättelsen om vad som hände för hundra år sedan. I vårt land, i Sverige. Om hur människor tvångsförflyttades, deporterades, från de marker där de bott i otaliga generationer, för att regeringarna i Stockholm och Oslo ville ha det så. Hur familjer slets isär och många återförenades först som vuxna, kanske aldrig. Hur människor dog på vägen till de nya markerna och förlorade allt de ägde när renarna slet sig för att springa tillbaka till fjäll de var vana vid. Det här är en vidunderligt vacker och sorglig bok. Det är hisnande att få möta människorna som var med om detta, se bilder och höra deras ord. Det de berättar kommer aldrig lämna mig. Det gör väldigt ont att läsa men är nödvändigt att få veta - hur vi behandlade människor för inte alls så länge sedan.

"Den samiska historien är så. Den är små skillnader i vegetationen, en vag förhöjning i marken, kåtor som har bränts ned. Vår berättelse är skylten som ingen satte upp, kapitlet som aldrig rymts i historieboken."

 - Elin Anna Labba

(Klicka gärna på bilderna för att göra dem större.)

Ædnan - Linnea Axelsson

Ædnan är sjuhundrafemtionio sidor ren magi. En versberättelse om samernas historia de senaste hundra åren, skildrad genom tre generationer. Allas liv rivs upp och förflyttas när de nordiska länderna i början av 1900-talet gör gränsdragningar som tvingar människor och renar att plötsligt ta nya vägar. Sedan kommer gruvor och vattenkraftverk vars ingrepp på naturen även de tvingar fram folkförflyttningar. Boken slutar i modern tid när Girjas sameby stämmer svenska staten och vinner i hovrätten. Vi får se allt genom två samiska familjers ögon, hur de ser på sig själva och världen runtomkring dem. Rasismen, sexismen; både det slentrianmässiga, om än lika förlamande; och det hårt riktade. Men även ohälsan, självmorden, alkoholismen. Det här är en stor bok, både vad gäller fysisk storlek och innehåll. Texten liksom sjunger för en, vaggar en över fjället och genom historien. Det var länge sedan jag läste något så gripande.