Nevermore, av David Dunwoody

Har nu läst David Dunwoodys novell Nevermore som var en del av den fina vinsten från Swedish Zombie! Givetvis började jag med det lilla häftets (103 sidor) andra del då tävlingen var en Dunwoody-tävling, den första delen är en novell av Kim Paffenroth som nu står på tur som pendelläsning. Nevermores öppningsmeningar är inget annat än fantastiska:

Malcolm Witt died in his sleep at 11:07 PM. Four minutes later, his body rose and walked from the room. Malcolm watched it happen.

Är lite rädd att avslöja för mycket av handlingen vilket är väldigt lätt när historien endast är femtiotalet sidor men grunden är Malcolm som ska gå på restaurang med ett gäng vänner. Mycket kretsar kring hans före detta (otrogna) pojkvän Leo och Malcolm hinner dricka ganska mycket alkohol innan han stupar i säng. Sedan spelade Megadeths "Wake up Dead" i huvudet på mig när Malcolm som ett spöke såg sin kropp resa sig för att ge sig efter vännerna, en efter en.

Det är något med dessa historier där huvudpersonen dör redan på den första sidan, allt blir så oåterkalleligt men bådar samtidigt för en berättelse där allt är tillåtet. När Dunwoody sen gör allt till en blandning av en sorglig spökhistoria och blodig zombiehunger så kan jag inget annat än le. Det är långt ifrån logiskt och ibland fick jag läsa om för att förstå full ut men slutbetyget blir riktigt bra. Ela likes mashups.

Utlottning hos Swedish Zombie

Kika in hos Swedish Zombie och delta i en utlottning om Kelly Links novellsamling Fel grav. En bok som Bokus beskriver så här:

I Fel grav - och andra berättelser, möter vi bland annat en poesiskrivande yngling som gräver upp sin hastigt avlidna och nyligen begravda flickvän; en föräldralös, tankeläsande ung man som säljs av sin moster och skickas iväg för att passa upp på de mytomspunna Trollkarlarna i Perfil; en handväska som kan öppnas på två sätt - åt ena hållet är den som vilken handväska som helst men öppnar man den åt andra hållet rymmer den en hel by som tvingades ta sin tillflykt dit, en gång för länge sedan. ...
Stig in i Kelly Links magiska värld!

The World Is Dead

The World Is Dead är en samling zombienoveller, arton stycken för att vara exakt. Återigen snor jag baksidestexten för att förklara handlingen.

”The end of the world has come and gone. The dead have risen, and they’ve won. No more rallying of the troops. No miracle cure or weapon. Just lots of dead people walking around. If the living dead won, what would the world be like. This collection of eighteen tales – including entries from David Wellington, Jack Ketchum, and Gary A. Braunbeck – take up the call to answer that question. People go to work. Have sex. Get drunk. Fall in love. Take revenge. Raise families. Watch TV. Laugh. Mourn. Murder. Pray. The world is dead, but life goes on."

Själva apokalypsen brukar vara det mest intressanta för mig, men samtidigt så kan den vara uttröttande och långdragen. Här är allt sådant överstökat, de överlevande har skapat sig nya liv. Människor måste trots allt gå vidare. Ibland lever människorna bakom stängsel i en värld där de odöda dikterar villkoren, andra gånger är zombierna besegrade och till och med integrerade i samhället. Historierna är alltifrån obehagliga och läskiga till riktigt roliga, man vet aldrig vilket man får när man påbörjar en novell. Jag har ofta dömt ut dem i början av läsningen, de har på något sätt framstått som lite… löjliga. Men sen när jag kommit till slutet så har jag flera gånger varit helt tagen. De är mer än de först verkar.

En av mina favoriter var The Lonliest Man In The World, en mestadels rolig historia om en kille som söker en zombievän att kolla på klassiska filmer med. Men även den får ett sting av allvar på slutet. Vad du än gör efter zombieapokalypsen, mucka inte med överlevanden i ghettot. Andra som stod ut var Dead Men Can’t Complain, The Visitor och The Blue Word.