Den som stannar, den som går - Elena Ferrante

Tredje delen i Elena Ferrantes Neapelkvartett. 

Vi har nått fram till sent sextiotal. Lila har ramlat tillbaka, både vad gäller status och pengar, har blivit ensamstående mamma och jobbar på en fabrik. Elena har tagit sig hela vägen genom sin utbildning och till och med skrivit en roman som fått bra recensioner. Förlaget vill ha mer! Samtidigt har hon träffat en man som hon vill gifta sig med och tillsammans startar de upp ett hem, en familj. Det är lite svårt att vänja sig vid att plötsligt kunna köpa det hon vill ha och ännu svårare är det att behöva passas in i makens familj där reglerna angående hur man för sig i de lite finare salongerna sitter i ryggmärgen. Men hon vill absolut inte tillbaka till barndomens kvarter och pressen som fanns där.

Vilket fantastiskt verk detta är! Ett dokument om klass, kön, sexualitet och framförallt makt, som spänner över efterkrigstidens Italien fram till idag. Två kvinnor tar olika vägar genom livet, somligt har de kunnat kontrollera själva men det allra mesta har lagts på dem av samhälle och manliga förväntningar. Jag har varit så arg när jag läst de här böckerna, så oerhört förbannad och samtidigt känt igen mig i så mycket. Den här tredje boken är inte riktigt lika fängslande som tvåan, Hennes nya namn, men den håller mig ändå kvar vid serien. Jag har beställt den sista avslutande delen och den beräknas landa i min brevlåda någon gång nästa vecka. Ser så mycket fram emot det!

Hennes nya namn, av Elena Ferrante

Del två i Elena Ferrantes böcker om Elena och Lila. Läs min recension av den första boken här. 

Elena fortsätter sin utbildning och påföljande klassresa samtidigt som väninnan Lilas liv som gift precis har börjat. Den senare har fått den rikedom och det överflöd hon alltid önskade sig som barn men var det verkligen det här hon ville ha? Att läsa de här böckerna är som att inte kunna se bort från en pågående olycka. Man får sitt hjärta krossat om och om igen, det är olidligt, hemskt och underbart beroendeframkallande. Allt som de båda kvinnorna gör får konsekvenser och jag brottas med hur man kan låta sextonåringar ta beslut  som inte går att välja om. Hur kan man låsa deras liv när de knappt lämnat grundskolan? Barnbruden Lila är för ung för att veta vad hon ger sig in i och är förminskad till en kropp som bara existerar för någon annans välbefinnande, enbart finns till för att skänka en man sexuell njutning, och sedan: ett barn. En stor del av boken handlar om skam och kontroll. Italien under femtio- och sextiotalen var ett oerhört patriarkalt samhälle där alla beundrade styrka och kvinnorna nästan alltid var på den förlorande sidan. Alltihop är fruktansvärt och vackert och jag förstår inte hur jag ska kunna vänta på del tre som kommer i början av januari.

Mitt-i-mellanrapport: Hennes nya namn

Lite mer än halvvägs igenom Elena Ferrantes Hennes nya namn får jag lite ont i själen varje gång jag öppnar boken. Det som började med en känsla av kontroll och framåtanda, åtminstone från huvudpersonen Elenas håll, barkar nu rakt åt helvete. Lilas kärleksaffär har nästlat sig in i allas liv och hon bryr sig inte det minsta om hur hennes handlingar förstör för vänner och familj. Jag vill skrika åt henne att sluta, att åka hem till Neapel och fortsätta sitt liv. Samtidigt som jag vill be henne följa sitt hjärta och lämna allt för möjligheten att kanske bli lycklig. Elenas brustna hjärta följer med mig in i mina egna nattdrömmar och jag vaknar kallsvettig av att de jag älskar sviker mig under nattimmarna. Och ändå kan jag inte sluta läsa, det är beroendeframkallande och jag bara måste få veta hur det här ska gå. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det här är storartad litteratur. 

Kulturkollos veckoutmaning: Italien

Jag var så hoppfull inför den första boken, Min fantastiska väninna, och förmodligen förstörde förväntningarna vad jag faktiskt tyckte om boken. Läs min recension här. Inte för att det var dåligt på något sätt, det var riktigt fint! Men bara inte det jag trodde att det skulle vara. Självklart började jag ändå läsa bok nummer två och tänkte att om det inte klaffar nu heller, då ger jag upp Elena Ferrante. Och vilken underbar käftsmäll jag har fått av nummer två, Hennes nya namn, det är så bra att jag inte riktigt vet vilket ben jag ska stå på! De två huvudkaraktärerna Elena och Lila är nästan vuxna nu, med betoning på "nästan" då Lila är gift redan vid sexton års ålder. Varje bokstav och ord berättar en om en värld där männen bestämmer, där kvinnans roll är att finna sig i att vara en ägodel. Där kvinnorna har ansvar inte bara för sig själva, utan även för sina pojkvänner, bröder och makar. Jag blir vansinnig av orättvisorna och lätt gråtfärdig men älskar formuleringarna och hur författaren beskriver det patriarkala italienska efterkrigssamhället. Elena är berättarrösten som mot alla odds har fått studera vidare trots att familjen är fattig, som går mellan hemmet och skolan och som inte är lika populär som den vackra väninnan Lila. Lila själv däremot, kämpar för att hitta ett fotfäste i en värld där enbart hennes utseende räknas då ingen lyssnar på vad hon har att säga. Hon förväntas jobba hårt och föda barn till sin makes familj. Skillnaderna gör att de båda unga kvinnorna slits mellan vänskap och uppbrott.

Först nu förstår jag vad alla har pratat om och jag ber om ursäkt om jag för vidare de grandiosa förväntningarna på någon annan läsare, som kanske därmed blir besviken. Men det här är magiskt bra.

Delrapport: Den fantastiska väninnan

Den är svårt sönderälskad av de flesta som uttalat sig:  Min fantastiska väninna av pseudonymen Elena Ferrante. Jag har burit den med mig under helgen som varit, läst den i soffan med glass, läst när jag suttit på bonusbarnets karateträning och nu är det inte många sidor kvar. Men jag har svårt att säga exakt vad jag tycker om boken. Visst är den bra! Men är den så bra? Det kan vara knepigt att läsa något och få en egen åsikt när andra långt i förväg berättat vad man bör tycka. Förväntningarna ställer till det. Men visst kommer jag läsa vidare, när de övriga delarna släpps på svenska.