Det har ju kommit en 3:e säsong av Jessica Jones för bövelen!

Upptäckte av en slump igår att det kommit en tredje säsong av fantastiska Jessica Jones och slukade givetvis genast ett avsnitt trots akut trötthet. Andra säsongens brist på Big Bad verkar ha reparerats och vi har blivit presenterade för Erik Gelden, en man som kan känna om ondska är närvarande. Visst borde det finnas extra semesterdagar för när favoritserier återkommer med nya säsonger? 

TV-serielördag - Jessica Jones säsong 2

Den här extremt efterlängtade andra säsongen är mycket mer lågmäld än den första. Den är även helt utan någon Big Bad. Som jag nämnt tidigare var den första säsongens skurk, Kilgrave spelad av David Tennant, så djupt obehaglig att man inte riktigt visste var man skulle ta vägen i all ondska. Men Jessicas andra säsong berättar för oss att det egentligen inte finns några (super)hjältar eller dito skurkar, alla är människor med olika grader på sina styrkor och svagheter. Ingen är genomgod eller genomond. Men tro inte att det är händelselöst för det! Jessica Jones är fortfarande känslosamt, ren action och våldsamt och får en att ständigt tappa andan. Flera av sidokaraktärerna, som Trish, Malcolm och Jeri, får utvecklas till större personligheter. Jag måste erkänna: jag saknar Luke! Men den saknaden är inte värre än att den går att ta sig igenom på ett par avsnitt. Den här andra säsongen är väldigt annorlunda än den första men det är en förändring jag går med på och faktiskt gillar. Kärleken till karaktären Jessica är oerhört stark, den här urstarka kvinnan med så fatala svagheter vänder upp något inom mig, ger mig känslor som bara kan kallas ren kärlek. 

How rapey of you - äntligen mer Jessica Jones

Säsong 1 av serien Jessica Jones var inget mindre än en uppenbarelse vad gäller feminism och historieberättande. Jag började titta av en slump men fastnade omedelbart för jag har sällan sett en serie där kvinnor blir så väl representerade. Därmed inte sagt att alla kvinnor är helt igenom goda, för det är de sannerligen inte, allra minst Jessica själv. Men de får ha huvudroller, ta plats och framförallt: säga smarta saker. Det ska bli spännande att se om säsong 2 får samma nerv utan Kilgrave som The Big Bad, för den rollen var så otroligt obehaglig att man älskade att hata honom och fasade för varje scen där han var med. Min sambo pratar fortfarande om serien som "Jessica!" uttalat med hans karakteristiska brittiska accent. Säsong 2 känns än så länge lite mer spretig men med samma humor och framförallt svärta, saker får vara hemska utan att hela tiden bli tillrättalagda. Samt fantastiska skådespelare i form av Krysten Rytter och Carrie-Anne Moss. Allra bäst i avsnitt ett var när en man självsäkert sade:

 - I never take no for an answer.

Och Jessica svarade:

 - How rapey of you.