Allra hemskaste syster, av Lina Forss

Så här beskrivs boken på Adlibris:

"Allra hemskaste syster är ett klassiskt drama i samtidsmiljö inspirerat av Shakespeares Kung Lear. Handlingen kretsar kring maktkampen mellan fyra systrar om den döende pappans modeimperium. Kurt Leander äger en världsomspännande klädjätte. Han är svårt sjuk och förbereder sin bortgång. Patriarken samlar sina fyra döttrar och meddelar dem att den som älskar honom mest ska bli rikast belönad. Så ställs syster mot syster i kampen om makten över modeimperiet. men det finns ett nytt testamente ingen av dem känner till och kriget mellan systrarna får en oväntat vändning."

Okej. Chick lit har aldrig varit min favoritkategori av böcker men jag har ändå läst sådana och faktiskt tyckt om flertalet. Ofta är receptet på en för mig läsvärd chick lit en eller flera huvudpersoner som är lätta att tycka om, problem eller frågeställningar som man kan relatera till samt humor. Inget av det finner man i den här boken. Alla karaktärerna är stela och otrevliga, jag känner inget annat än avsky för någon av dem. De bryr sig inte om andra människor av annat än rent egoistiska skäl och när de väl träffar någon som verkar ha lite vänlighet i kroppen så blir de förvånade. Det är en orgie i yta med kläder, överklassregler och förakt för de som är bonniga och inte vet på vilken sida man börjar med kindpussarna och hur många de ska vara. Ingen i familjen, förutom näst yngsta systern Cornelia, verkar bry sig speciellt mycket om den döende patriarken och hon lyckas då och då vara lite ledsen mellan skolket, krogbesöken och de ständiga flygturerna mellan London och Stockholm. Inte för att Leander själv är speciellt trevlig heller, han ägnar sina sista månader på jorden med att glatt spela ut sina barn mot varandra och verkar knappt älska döttrarna, än mindre gilla dem. Det viktiga för honom är att de förstår spelets regler, att de har korrekt bordsskick och kan svälja oförrätter utan att visa svaghet.

Inte heller språkligt är detta någon höjdare. Folk säger inte saker utan de fnissar, fnyser eller fräser fram allt. När de inte brister ut i gråt då. Allt är vrål-, as-, eller skit-någonting (snyggt, fult, pinsamt, sexigt). Det är adjektiv på adjektiv. Hela boken blir till slut nästan enbart en uppräkning av ord, jag glömmer bort att förstå historien. Lite som att vara barn och på gränsen till att knäcka läskoden: jag hör orden ett och ett men tillsammans ger de mig inget sammanhang.

Vad är meningen med den här boken, ska jag tycka synd om de här människorna? Eller ska jag tänka hånfulla tankar om den svenska överklassen? Eller, ve och fasa, beundra dem? Om jag inte åtagit mig att läsa klart den å Bookeds vägnar så hade jag aldrig pinat mig längre än sidan femtio. Det är en av de sämsta böcker jag någonsin läst.

Vad har du för relation till Chick Lit?

Var helt slut när jag kom hem igår kväll, hela den här veckan ser ut att bli lång med många tidiga morgnar. Så jag läste inte det nya numret av VI Läser så jättenoga men en sak stack ut när jag bläddrade igenom, nämligen att Chick Lit är på väg ut. Att kvinnor verkar ha tröttnat på den eviga jakten på Den Rätte och att en idé om varför kan vara att mer äventyrliga kvinnoporträtt, som i exempelvis Twilight (WTF?), är att skylla på. Var jag helt trött i mössan eller stod det verkligen så? Har funderat på det sedan jag vaknade i morse men hade alldeles för bråttom för att hinna fotografera uppslaget med artikeln. Min enda erfarenhet av Chick Lit är lite Marian Keyes för tio år sedan; när jag blev dumpad kom mamma förbi med Vattenmelonen samt en flaska Baileys och lämpade av hos mig där jag låg på soffan och grät. Och den tjänade definitivt sitt syfte, ja både boken och flaskan. 

Min väg in i litteraturen har varit allt annat än rak. Jag har ofta snurrat ut i periferin och spenderade stora delar av min barndom med att läsa Kalle Anka, Starlet-noveller och mycket annat som inte ansågs som ”fint”. Min mamma tvekade aldrig när det gällde min läsning, för henne var det viktigt att jag läste, exakt vad var en helt annan fråga. Vet kompisar vars föräldrar ville att barnen skulle läsa klassiker och spenderade kvällarna med att traggla sig igenom Huckleberry Finn, Moby Dick och Unga Kvinnor fast de var i fel ålder och på helt fel nivå och därför tyckte det var dötrist. (Det var för övrigt samma föräldrar som förfasade sig över att mamma lät mig läsa Grottbjörnens folk på mellanstadiet.) De människorna är inte läsare idag. Så jag aktar mig noga för att krympa andras läsupplevelser, jag tror att Chick Lit har ett syfte, ofta viktigare än man kanske först tror. Är det lättare att förminska tjejers och kvinnors läsning? Se det som mindre värt? Vad har du för relation till Chick Lit och annan ”tjejläsning”?

Uppdatering: Så här står det i VI Läser angående de dalande försäljningssiffrorna för Chick Lit:
Delvis beror detta på en ny generation läsare. De som har vuxit upp med Harry Potter och Stephenie Meyers Twilightserie är inte lika intresserade av att läsa om jakten på Mr Right.