Liebster Blog Award

Fick en Liebster Blog Award av finaste Lingonhjärta! Stort tack! Dessa glädjespridare är menade att ge uppskattning och nätkärlek för att hedra de man tycker behöver detta. Kan inte annat än hålla med Lingonhjärta om att det är mer än nödvändigt när det varit så mycket tal om näthat och den fula baksidan av sociala medier. Mina svar på de obligatoriska frågorna är som följer:

Vad ville du bli när du var liten?

Jag ville bli arkeolog för dinosauriernas och stenåldersmänniskornas skull. Jag ville bli astronaut för att få åka ut i rymden. Jag ville bli författare för alla de underbara historiernas skull.

Vad är du idag?

Det var ju just det. Av någon underlig anledning så är jag nu Systemadministratör på en mobiloperatör där jag har hand om lite mer än hundra butiker i Sverige och Danmark. Mitt arbetsliv handlar helt om datorer, servrar, siffror och databaser, när jag egentligen skulle vilja jobba med bokstäver och ord. Men kanske är det här med läsandet, bokbloggandet och allt runtomkring så himla roligt just för att det är ett valt intresse och inte det jag livnär mig på. I övrigt så är jag kattägare, teveserienörd, Aragorn-älskare och allmänt barnslig.

Vart vill du helst resa?

Just nu: Svalbard. Jag har inte varit på solsemester på över tjugo år och får panik av värme och strand. Reser helst till valfri storstad eller någonstans med natur och en medeltemperatur som inte överstiger +20 grader.

Var ser du dig själv om fem år?

Får lika mycket ångest av den frågan nu som nyligen på Utvecklingssamtalet på jobbet. Måste man kunna definiera sådant?

Rött eller vitt?

Både och!

Sommar eller vinter?

Det kan ni nog redan lista ut. Men bäst av allt är hösten.

Skog eller hav?

Här får jag nog säga havet, det är något väldigt hemlighetsfullt och lockande med stora ytor vatten.

Vad gör dig ledsen?

Det är mycket det. Främst när djur råkar illa ut men även när vänner är ledsna och jag inte kan göra något för att hjälpa.

Vad är det bästa du vet?

Lugn och ro och tystnad, när jag känner mig trygg. När skafferiet är fullt och jag får spendera tid med djur.

Så ska man ge Liebster Blog Award vidare vilket är det absolut svåraste, för då måste man välja bort de som inte får. Men Linda på Fröken Fräkens tok- och bokblogg är alltid en favorit. Just nu ligger hon i startgroparna efter att nyligen ha fått barn men vi ser fram emot att snart ha dig tillbaka även på Swedish Zombie! Och så Bokstävlarna som alltid ger fantastiska tips och skriver smarta recensioner. Och Fiktiviteter för ett engagemang utöver det vanliga med busroliga temadagar och annat. Har ni redan fått denna utmärkelse eller om ni helt inte orkar svara på frågorna så slipper ni givetvis. Det ska vara roligt med Liebster Blog Award.

Ja, hur gick det med sommarläsningen?

Ha! Säger jag i en hånfull ton som betyder: hur kunde jag ens börja tänka mig att det skulle bli såsom jag planerat. Jag veeet ju hur jag alltid gör allt för att komma undan det schemalagda och bestämda. Så kanske får jag se tre av nio som ganska bra ändå? Eller.. hrm, harkel. Nej. Men då gör jag som Bokstävlarna och hänvisar oväntat läsresultat till att sommaren faktiskt inte är slut förrän den sista augusti. Så jag har ännu tid på mig att ta mig igenom Röda rummet, I morgon när kriget kom och Svärdets makt. Fast nu på måndag så börjar jag jobba igen och jag har ansvar för fyra katter på två olika ställen i tre veckor framåt, så det kommer bli en hel del flängande fram och tillbaka mellan min lägenhet och mammas. Men jag har inte slutat hoppas på att det här läsflytet som jag äntligen kommit in i ska hålla i sig trots att semestern tar slut. För jag har ju trots allt läst jättemycket, bara inte de böcker jag trodde.

Varma kroppar, av Isaac Marion

Apokalypsen är sedan länge ett faktum och de få överlevande människorna lever instängda i enorma arenor medan skaror av odöda driver runt utanför i jakt på något att äta. Zombien R bor på en flygplats där han samlar på föremål som påminner om det tidigare livet. Han åker även rulltrappa om och om igen vid de tillfällen strömmen fungerar. Vid en räd till den närmsta staden så äter han en dag en ung mans hjärna och plötsligt så förändras livet (döden?) för R. Mannen han åt upp, Perry, börjar göra sig till känna inom R, där han visar sitt liv och sina tankar och framförallt sina känslor. Perry var ihop med Julie och nu finner R att även han är kär. Så vad ska en kärlekskrank zombie göra? Långsamt börjar monstret att minnas hur det var att vara levande och förvandlas till något nytt.

Oftast innebär zombieutbrott i romaner och filmer att allt väldigt snabbt blir outhärdligt tröstlöst. Givetvis blir det så, det är mycket det som är själva tanken med apokalypsen. Men något jag uppskattar med Varma kroppar är att allt inte har gått helt åt skogen. De överlevande har lyckats skapa något som åtminstone delvis liknar ett samhälle för som jag nämnt tidigare så existerar fortfarande ett elnät, liksom att vissa telefonlinjer satts upp. Jag har verkligen svårt att förlika mig med tanken på att allt skulle bli stenålder på så kort tid och är en hope junkie som får ångest när det inte ens finns en tanke om någon väg ut. Jag behöver fungerande skolor, byggjobb och organiserade vaktpatruller. Det finns det här. 

Språket i Varma kroppar är riktigt, riktigt fint. Många formuleringar och funderingar är så fantastiska att jag skrivit sida efter sida av dem i min anteckningsbok. Men allt detta drömmande stör mig lite. Ibland visste jag inte vem som talade eller vems huvud man var i, R eller Perry, och förmodligen är det så det är tänkt att vara, men det gjorde att jag då och då suckande bläddrade framåt.  

Jag vet att jag inte riktigt kan klaga på det jag nu kommer gnälla på, för accepterar man zombier som någon man kan tro på så ”måste” man tro på allt omkring det. Så jag vet att det är fånigt men jag har ibland svårt att få allt att gå ihop i huvudet när zombien R inte ens kan minnas sitt eget namn, än mindre vad han arbetade med eller om han hade familj, men ändå kan ha inre monologer där han använder ord som psykosomatisk, posthumana och interpunktion. Självklart går det inte att skriva en bok med en huvudperson som har vokabulär som en zombie för då skulle inte bli någon text. När man är nere på de hjärnresurserna så måste en mer allmän berättarröst kliva in men det är ändå en tanke som återkommer till mig vid flera tillfällen. Fast i stort så är det en riktigt bra bok och det inte ”bara” för att vara i zombiegenren. Det är en suverän bok, utan specificering angående typ, men förhoppningsvis kan det få fler människor som vanligtvis undviker skräck att läsa något utanför sin bekvämlighetszon. Jag rekommenderar den å det varmaste. 

Andra som läst: Swedish Zombie, Eli läser & skriver och Bokstävlarna