Fördömd, av Benedict Jacka

Återigen får vi stifta bekantskap med siaren Alex Verus som driver en magibutik i London. Han blir kontaktad av olika falanger inom den magiska världen som alla vill få veta mer om en förbjuden teknik som går ut på att ta krafterna från olika övernaturliga varelser. Något som alltid dödar donatorn samt ofta gör mottagaren galen. Snart får han liksom i den första boken, Ödesbunden, bolla goda magiker, onda magiker, det magiska rådet samt vännen och lärlingen Luna. 

Fördömd hänger ihop en hel del bättre än den första boken gjorde, det är mindre spretigt och lättare att följa den röda tråden. Fortfarande har jag problem med alla dessa magiker med konstiga och liknande namn, exempelvis Cinder och Sonder. Kom igen! Men både Alex och Luna är nyanserade och jag gillar att man inte riktigt vet vem man kan lita på, de ljusa magikerna är inte alltid goda precis som att de mörka inte alltid är onda. Som snabb underhållning fungerar detta finfint, det är lite som Chick lit i urban fantasy-form. Lättsmält semesterunderhållning.

Jag glömde en sak angående Ödesbunden

Humorn. Bitvis är det en riktigt rolig bok även om jag tycker att författaren kunde ha utnyttjat det greppet ännu mer.

 

"Människor har en tendens att reagera bättre på personer som ser bra ut. Det kallas för haloeffekten - om någon är attraktiv litar du mer på dem. Det är naturligt, vilket gör det till en svår vana att bryta, men när du har med magiska varelser att göra är det bäst att du gör det, för några av de mest ondskefulla varelserna som finns kan se ut som änglar. Enhörningar till exempel. Prata inte med mig om enhörningar. Av någon anledning har folk en idealiserad bild av dem och ser dem som vackra, oskyldiga snöflingor. Vackra, ja. Oskyldiga, nej. Något man snabbt inser efter att ett av de där kräken har försökt spetsa en."

Ödesbunden, av Benedict Jacka

Alex Verus driver en magibutik i Londons Camden Town. Att han själv har magiska krafter som låter honom se in i framtiden är det få av hans kunder som vet om men så är också de flesta av de som kommer till butiken vanliga människor. Alex lever ganska tillbakadraget med få vänner men så börjar flera olika magiska grupper kontakta honom för att få hjälp med att öppna en forntida relik och plötsligt är hans tillvaro inte lika lugn och stilla längre. Det är till och med så att han börjar frukta för sitt liv.

Jag har blandade känslor inför den här boken. Det började riktigt bra men en knapp tredjedel in kom en rejäl svacka, nästan så att jag funderade på vad i hela friden jag läste och om jag skulle ge upp helt. Men sedan tog sig berättelsen och mycket snart var jag fast igen. Men vi kan fortsätta med det som var mindre bra. Som det där ändlösa uppräknandet av detalj efter detalj som jag absolut kan vara utan, för till slut glömmer jag bort vad som är vad och varför. Sen när de flesta magikerna ska vara extra häftiga och därmed inte har namn som ens liknar de man är van vid så glider de snabbt in i varandra och jag får bläddra fram och tillbaka för att komma ihåg vilka de var (fast just namn och personer är jag allmänt dålig på, så dra inte för stora växlar på det). Sen det bra då. Jag gillar huvudpersonen Alex och hans vän Luna, jag gillar dem väldigt mycket. Samt att historien inte är för enkel och med det menar jag att inget är enbart svart eller vitt. Den här trollkarlsvärlden är lagom invecklad och jag älskar beskrivningarna av de mörka magikerna, exakt vad som gör dem mörka. Ödesbunden var ingen fullpott och språket gav inga extraskjutsar men till slut så låg jag ändå vaken till två på natten för att läsa ut. Till slut så var jag ändå så pass fast i historien att jag önskade att jag hade del två redo på nattduksbordet. I slutändan så gillade jag ändå mer än jag ogillade.

Idag har jag kunnat läsa igen!

Efter tre dygn när jag såg suddigt av näringsbrist och sov tjugo av tjugofyra timmar så kunde jag äntligen läsa (och äta!) idag igen. Katterna och jag firade genom att ligga vakna i soffan hela fredagen. Har kommit igenom nästan hela Ödesbunden av Benedict Jacka (recension kommer förhoppningsvis i morgon), för att läsa på engelska visade sig fortfarande vara för jobbigt så The Farm får vänta någon dag till.