Kulturkollos veckoutmaning: En riktig pionjär

Ämnet är Att bryta ny mark och trots att det inte nödvändigtvis ska handla om upptäcktsresande måste ändå jag skriva om ingenjör August Andrée och hans polarexpedition 1897. För det är på samma gång det mest korkade och hjältemodiga jag vet. Mest var det ändå dumdristigt, men trots det är det nästan omöjligt att inte trollbindas av de tre männen som nästan helt utan vare sig erfarenhet, utbildning eller utrustning bestämde sig att åka till Nordpolen i luftballong. De måste få högsta betyg i beslutsamhet och framåtanda även om det brast angående så mycket annat.

S.A. Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel kryper in under huden på mig. Hur kunde dessa oerfarna och in till dumhet kaxiga män få för sig att åka luftballong till Nordpolen? De hade långt ifrån lämpliga kläder, släpade med sig totalt onödiga saker medan de lämnade de viktiga och hade ingen som helst kunskap om eller respekt för den arktiska naturen. De gav sig ut i en vildmark de inte visste något om, en vildmark som snabbt slukade dem. Luftballongen flög inte ens en tredjedel av den tänkta sträckan och när de väl nödlandat för att börja gå norrut förstod de först inte att isen under dem rörde sig fortare söderut. Hur de än kämpade så kom de bara längre ifrån målet. 

Nils Strindberg har fotograferat den kraschlandade Örnen, ett fotografi som framkallades trettiotre år efter expeditionen.

De dog med den ena släden helt ouppackad enbart tre dagar efter att de stigit i land på Vitön. Maten skulle ha räckt över vintern, de hade vapen och ammunition men ändå gick de under. Varför? Trettio år senare hittades kropparna av en slump och sedan dess har en gissningslek pågått om varför allt gick så snett så fort. Jag kan inte nog rekommendera Bea Uusmas otroliga bok Expeditionen Min kärlekshistoria som med sina bilder och författarens besatthet är mer ett mirakel än bok. Se dock till att köpa den illustrerade versionen för den är värd varenda krona. 

Det kommer att bli jul ändå

Härmed utlyser jag bokbloggarjullov. (It's a word!) Tröttheten är snubblande nära att övergå i utmattning då min grupp om tre personer på jobbet nu är nere på en. Jag. All min kraft går till att bara jobba åtta timmar och att inte göra tre saker samtidigt, något jag tidigare inte förstått hur svårt det kan vara att utföra. För om jag inte tänker mig för så kommer det ta kål på mig, på riktigt. Allt julklappshandlande har jag lagt ut på min mamma och läsningen är nere på en (!) tidigare läst bok, fast som ljudbok. Expeditionen Min kärlekshistoria av Bea Uusma. På Netflix rullar säsong 2 av Gilmore Girls där det äntligen börjat bli intressant, Jess har klivit in i historien och det ska bli roligt att se om jag är lika förtjust i honom nu som jag var för femton år sedan. Som ett mantra upprepar jag för mig själv: det kommer att bli jul ändå, det kommer att bli jul ändå. Jag sörjer att julhelgen inte bjuder på så många fler lediga dagar än en normal helg och från och med nu lägger jag ner alla förväntningar på läsande och bloggande ett tag, tills lusten och orken kommer tillbaka.

Astronauten som inte fick landa, av Bea Uusma

De flesta av oss känner till namnen Buzz Aldrin och Neil Armstrong men vad var det nu den tredje astronauten hette? Han som fick stanna kvar på Apollo 11 och aldrig sätta sina fötter på månens yta. Det är en TP-fråga man åkt dit på några gånger men från och med nu så kommer jag minnas hans namn. Michael Collins. Bea Uusmas första bok har kommit ut i en omarbetad version och är tänkt att passa barn i åldersgruppen 6 - 9 år. Den är späckad med typen av detaljer och fascinerande fakta som åtminstone två åttaåringar jag känner är väldigt förtjusta i. Som att de tre männen sammanlagt har med sig 9,1 kg checklistor i månlandaren. Och att man i rymden blir tre till fem centimeter längre eftersom ryggraden sträcks ut i tyngdlöshet. Det växlar mellan faktarutor, berättande och Michael Collins egna nedskrivna tankar. Precis som i Expeditionen - en kärlekshistoria så är det ganska hypnotiserande och beroendeframkallande. Åtminstone för en rymdälskande nörd som jag. Nu ska jag bara testa boken på de där två åttaåringarna också. Jag hoppas och tror att de kommer att gilla den, de med.

"De åker längre och längre bort från jorden. På några ställen är rymdkapselns vägg inte tjockare än 3½ centimeter. På andra sidan väggen börjar rymden."

En resa till Grenna Museum - Andréexpeditionen Polarcenter

Så kom jag äntligen iväg till Grenna museum för att se på utställningen om Andréexpeditionen, för jag har längtat ända sedan jag läste Bea Uusmas bok för ett år sedan. Det är något otroligt hypnotiserande med historien om de tre männen från Stockholm som helt utan erfarenhet om arktiska förhållanden åkte för att komma först till Nordpolen, fick ge upp  långt innan de var framme och dog på Vitön. Och det var helt klart värt att åka trettio mil för att få se det här! Resan kombinerades med två nätter på fantastiska Hotell Amalias hus och en tur till Visingsö, samt givetvis det obligatoriska polkagrisinköpet. 

Augustpriset!

Blev så lycklig när jag idag insåg att Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma blivit nominerad till Augustpriset 2013 i kategorin Årets svenska fackbok! Nu kommer ännu fler höra talas om och läsa den här fantastiska boken.

Expeditionen. Min kärlekshistoria, av Bea Uusma

Detta är en bok om en fantastisk och underbar besatthet, författaren Bea Uusmas och delvis min egen. Jag har funderat mycket på hur jag ska kunna förmedla detta vidare så att även du, som läser min recension, känner att du måste läsa Expeditionen. Om jag kunde så skulle jag ge ett exemplar till alla jag känner. Jag har läst högt ur boken, pratat om den med alla som haft (o)turen att fråga vad jag läser och använt min pojkvän som bokstöd (det är en rejäl bit det här).

För inte så länge sedan läste jag en intervju med författaren Bea Uusma i DN och gick sedan raka vägen in på Adlibris för att beställa boken hon så passionerat berättade om, boken hon arbetat på så länge. När den sedan damp ner hemma hos mig så tänkte jag spara den till helgen men bara ett dygn senare var den utläst. Jag släpade den fram och tillbaka till jobbet, läste den på rasterna och kämpade för att hålla den uppslagen i ena handen medan jag lagade mat på kvällen. Andrée-expeditionen var en fascination redan i tonåren när jag plöjde böcker om ämnet och det var och är väl något med mysteriet, det dolda, som nu blommade ut igen. 

S.A. Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel kryper under huden inte bara på Uusma utan även på mig. Hur kunde dessa oerfarna och in till dumhet kaxiga män få för sig att åka luftballong till Nordpolen? De hade långt ifrån lämpliga kläder, släpade med sig totalt onödiga saker medan de lämnade de viktiga och hade ingen som helst kunskap om eller respekt för den arktiska naturen. De gav sig ut i en vildmark de inte visste något om, en vildmark som snabbt slukade dem. De dog med den ena släden helt ouppackad enbart tre dagar efter att de stigit i land på Vitön. Maten skulle ha räckt över vintern, de hade vapen och ammunition men ändå gick de under. Varför? Trettio år senare hittades kropparna av en slump och sedan dess har en gissningslek pågått om varför allt gick så snett så fort. Det har handlat om olika former av förgiftning, köld och sjukdomar.

Här framställer Uusma vad hon samlat ihop, samtal med experter, hennes egna resor till området. Det är fantastiska bilder, kartor och tabeller. Vad du än gör, skaffa inte versionen med enbart text! För Expeditionen släpps i två olika varianter, se till att du köper den illustrerade utgåvan. Det är värt det. Jag kan inte riktigt minnas när jag senast slukade en bok på det här sättet och om jag satte betyg så skulle den få det absolut högsta. Detta är en riktig pärla som jag kommer återkomma till många gånger.

UPPDATERING: Nu finns det en riktigt fin recension i DN men läs inte sista stycket om du inte vill ha slutet spoilat för dig. Nej, detta är ingen deckare men åtminstone jag gillade att få pussla ihop detta så att säga tillsammans med Uusma. Jag hade inte blivit glad om jag fått det förstört.