Den femte vågen, av Rick Yancey

Efter första vågen finns bara mörker.

Andra vågen överlever bara de som har tur.

Tredje vågen överlever bara de som har otur.

Efter fjärde vågen finns bara en regel: Lita inte på någon.

Det är några månader sedan De Andra kom till jordens atmosfär i sitt rymdskepp. De gör fortfarande inte någon ansats att landa men med hjälp av fyra olika förstörelsevågor har de lyckats döda stora delar av mänskligheten. Cassie har förlorat båda sina föräldrar, kommit ifrån sin lillebror Sam och försöker överleva ensam i skogen med sin M16 och de konserver hon kommer över. Det enda hon med säkerhet vet är att hon måste hitta Sam innan han råkar illa ut, om det inte redan hänt.

Åh vad jag älskade den här boken. Från början till slut. Det finns flertalet saker jag inte alls är överens med men känslan (ångesten) den här berättelsen gav mig var densamma i första kapitlet som det sista. Jag tänker (liksom Fiktiviteter) på tv-serien V som jag egentligen var för liten för att se när den gick på åttiotalet men efter en effektiv tjatkampanj lyckades jag få stanna uppe med mamma ändå. Jag var fullkomligt livrädd och somliga scener bar jag med mig länge men jag visade det inte med en min. Samma känsla får jag för Den femte vågen. Jag tror på det som händer, förstår (de flesta) karaktärerna och tycker att det mesta känns trovärdigt samtidigt som jag ryser av skräck. Det här var femhundra sidor som försvann alldeles för fort. Men givetvis finns det negativa bitar också. Precis som andra recensenter så irriterar jag mig på Cassie som har den där alltför vanliga karaktären för en tonårig postapokalyps-tjej: hon nojar, hon tvekar, hon vet inte hur hon ska göra och gör därför allt samtidigt och förvirrar sin omgivning. Hon gillar en kille, nej hon gillar en annan, hon blir "kär" och försöker sedan döda killen i fråga. Det är inte annat än att man saknar älskade, truliga men stadiga Katniss. Däremot gillar jag Ben/Zombie jättemycket! 

Den för genren uttjatade kärlekstriangeln hoppas jag att författaren avvecklar till nästa del, för givetvis är detta bara första delen... Varför måste allt komma i minst tre delar nuförtiden? Blir ganska trött och hoppades faktiskt att den här tegelstenen skulle vara en avslutad historia.

Andra som läst: Fiktiviteter, Bokstävlarna.